Snecker

Söndagen den 18e januari

Blev väckt kl 06.40 av en av Öckerö tjejerna som berättade att jag hade ungefär 5 min på mig att klä på mig och packa min saker innan transporten till stället vi skulle hoppa skydive ifrån gick. Dagen innan hade vi fått reda på att vi skulle ringa 7.30 för att kolla hur vädret var och var det okej skulle bussen gå kl 8. Aja allt kan inte vara perfekt så jag for upp, packade allt och sprang ut i korridoren men får då reda på att bussen kommer tillbaka om en timme och hämtar oss. Kroppen ställer då om från stress till nervositet och jag lägger mig i receptionen i fosterställning tillsammans med de andra som också skulle hoppa. När vi väl blev hämtade tog det 10 min innan vi var framme och fick då skriva på en lapp som i princip sa att jag lämnar över mitt liv till arrangörerna. Tog även på mig en riktigt snygg fallskärmsdräkt som jag gjorde lite övningar i för att få in lite känsla. Första gruppen hade redan hoppat så det var dags för andra att kliva på planet för att kasta sig ut och låta gravitationen göra sitt. Högt där uppe såg man det lilla lilla planet men inga som hoppade utan planet kom tillbaka till marken igen med samtliga passagerare. Vi fick då reda på att det var för molnligt och väldigt kallt i luften så av säkerhetsskäl återvände de ner till säkerheten igen till allas stora besvikelse. De berättade då att de ville vänta 20-30 min innan de försökte igen.

De där 30 minuterna passerade och det var då domen kom, alla hopp blev inställda fram till kl 12 men eftersom vi inte kunde vänta så länge blev vi tvungna att klä av oss de coola kläderna och få tillbaka pengarna. Besvikelsen var stor hos samtliga med tanke på att många hade velat hoppa redan i Franz Josef men även där blivit nekade pga dåligt väder. Det var inte mycket att göra åt utan bara hoppa på Kiwi bussen igen och åka vidare till Queenstown. På vägen åkte vi igenom ett grymt landskap med väldigt stora liknelser från Sagan om Ringen. Innan vi nådde ända fram till staden Queenstown stannade vi till i Kawarua Gorge för att låta alla som varit sugna på att hoppa Bungy Jump få göra det. Eftersom jag inte fick hoppa skydive blev jag halvt övertalad av busschauffören att hoppa bungy istället. Alla fick iaf se en film om hur bungyn kom till och lite historia om de hela. Det var först då jag bestämde mig för att göra de. Fram i kassan för att betala sen var det raka vägen ut till bron där man hoppade ifrån.

Jag var bland de första i bussen som hoppade så pulsen var rätt hög samtidigt som jag försökte finna lite ro i den rätt hektiska miljön. När det blev min tur gick man igenom en lite grind för att få sitta ner och bli fastbunden runt fötterna med en handduk och ett par varv med en rem. Sen var det bara att stå på benen på bästa sätt och gå som en pingvin fram till avsatsen. Bara sekunder efter började en av killarna som jobbade där räkna ner fast att jag verkligen inte var redo. Jag kom på den strålande anledningen, "I just have to find my happy place". Var det nu var någonstans vet jag inte riktigt men det funkade iaf eftersom jag kort därefter hoppade ner för de där 43 meterna ner i vattnet som sträckte sig upp till bröstet. Det var en riktigt härlig känsla som jag gärna upplever igen och förhoppningsvis kommer det vara något liknande när man hoppar ut för ett plan på 15000 feet höjd. Efter att Daniel och Jutta hade sätt några hoppade blev de också sugna och bestämde sig för att hoppa tandem.

Eftersom det var sista kvällen med hela Kiwi familjen blev det stor fest i hostelets bar med 2 för 1 drinkar och avslutningsvis drinkar i tekannor på World Bar. Riktigt bra drag men samtidigt väldigt sorgligt att behöva splittras från den otroligt sköna samling av nya människor som hade kommit att bli ens familj under de senaste dagarnas resande.